Mellanstadiet flöt förbi genom sparkar och slag, hårda ord och hånflin.

Min bästa vän, min hund som jag haft sedan jag var ett par år gammal blev tvungen att avlivas när jag gick i fyran. Han hade länge varit sjuk, och nu var det inte längre humant att låta honom leva vidare i sjukdom. Min enda vän försvann, och jag fick inte ens säga hejdå. Den enda jag kunde anförtro mig till fanns inte längre vid min sida. Och jag grät floder av sorg och vetskapen att från detta ögonblick skulle jag vara tvungen att bära allting ensam.

Fick också ett till syskon under denna period, och min största skräck var att denna nya människa skulle bli som mig. Men världen kan inte vara så grym så den gör samma misstag två gånger.

I högstadiet flyttade jag till en större skola, men inte blev det bättre för det. Fanns bara fler individer som kunde behandla mig som skräp.

Men så träffade jag någon, en kille i paralellklassen räckte ut en hand och snabbt var vi ett par.

Vi var ofta på fest, och det dracks MYCKET. Inget konstigt i det i mina ögon, jag var ju van vid supande.

En kväll drack, vi kan kalla honom Per, lite för mycket och ville att jag skulle följa med honom upp på hans väns rum för att vila lite. Sagt och gjort.

Men han hade andra planer. Han gjorde närmanden och ville att vi skulle ha sex, men jag ville inte. När jag försökte gå därifrån slet han ner mig på golvet, tog strypgrepp och våldtog mig sedan när jag tuppat av utav syrebristen.

Jag kommer inte ihåg så mycket under och efter våldtäkten, men jag minns allt blod, och hur ont det gjorde. Jag vet inte hur jag tog mig hem, men jag måste ha gått den dryga milen skogsväg, för jag vaknade hemma nästa dag.

Än en gång hade min tro på godheten sparkats och spottats på, än en gång levde jag med SKAMMEN. Jag sa aldrig något till någon, inte ens när Per skröt i skolan om vilket luder jag var. Vem skulle tro på mig?

Mitt mål i livet blev nu att få bra betyg så jag kunde komma ifrån orten, och jag lyckades rätt bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I mars var det fest med jobbet. Jag mådde inte hundra så jag drack just inget, och under kvällen fick jag bara mer och mer ont i magen. Gick hem rätt tidigt och lade mig för att försöke sova, men klockan tre hade jag så sjukt ont i min mage så jag ...

  Jag fortsatte att kämpa med terapin, och kom med babysteg en liten bit i taget närmare mitt mål - att må bra. Jag påstår inte att det var lätt, det är det svåraste jag någonsin gjort, men värt det.   Jag hade ingen direkt kontakt med mitt ex, han f...

  Det tog tid. Jag gick två timmar åt gången två dagar i veckan hos min psykolog, en underbar kvinna som inte var rädd att prova nya metoder. Vi provade oss fram tillsammans för att hitta vägar som funkade för just mig. Vissa dagar, när allt var för ...

  Det skulle inte bli svårt för mig att genomföra mina planer. Under den tid jag kämpat för att få hjälp hade läkarna varit mer än villiga att häva på mig medicin på medicin. Har så här i efterhand när jag räknat kommit fram till att jag hade nio nar...

  Jag sa aldrig något till någon om allt som hänt mig. Satte upp en fasad, levde som den människa jag trodde alla förväntade sig att jag skulle vara. Jag var snäll, duktig i skolan, flitig hemma och alltid gó och glad. Ingen såg igenom min mask, inge...