Det tog tid.

Jag gick två timmar åt gången två dagar i veckan hos min psykolog, en underbar kvinna som inte var rädd att prova nya metoder. Vi provade oss fram tillsammans för att hitta vägar som funkade för just mig.

Vissa dagar, när allt var för tungt och jag inte orkade, så lät hon mig prata lite om allt möjligt. Kände av och styrde inte allt för mycket. Och det var precis det jag behövde.

Under denna jobbiga period hade jag och mitt ex, min stora kärlek, sporadisk kontakt. Jag ångrade mig bittert redan ögonblicket efter att jag stött bort honom, men för hans skull kunde jag inte ta det tillbaka. Inte medans jag var så trasig. Jag tyckte jag hade gjort honom tillräckligt illa redan, ville inte förstöra mer av hans liv.

När jag sen började må bättre så var han otroligt osäker, på mig, på oss, på allt. Han ville inte gå igenom samma smärta om igen, för jag hade gjort honom otroligt illa. Men hans osäkerhet i kombination med att han mer än gärna ville träffa mig gjorde väldigt ont. Han ville gärna ha den fysiska delen, men skyggade från resten.

Vi firade nyår tillsammans, det värsta nyåret någonsin.

Jag ställde ett ultimatum till honom, antingen så gav han mig en ärlig chans eller så bröt vi all kontakt. Det var allt för jobbigt att ha kontakt med honom så som läget var just då. Han valde det senare.

Han skjutsade hem mig. I hissen på väg up till mig lägenhet kollapsade jag och grät som ett barn, månader av uppdämd hjärtesorg (hade fokuserat på allt det andra onda) vällde plötsligt över mig och jag grät som ett barn. Gick och lade mig före åtta på kvällen.

Kände inte att jag hade någonting att fira.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I mars var det fest med jobbet. Jag mådde inte hundra så jag drack just inget, och under kvällen fick jag bara mer och mer ont i magen. Gick hem rätt tidigt och lade mig för att försöke sova, men klockan tre hade jag så sjukt ont i min mage så jag ...

  Jag fortsatte att kämpa med terapin, och kom med babysteg en liten bit i taget närmare mitt mål - att må bra. Jag påstår inte att det var lätt, det är det svåraste jag någonsin gjort, men värt det.   Jag hade ingen direkt kontakt med mitt ex, han f...

  Det skulle inte bli svårt för mig att genomföra mina planer. Under den tid jag kämpat för att få hjälp hade läkarna varit mer än villiga att häva på mig medicin på medicin. Har så här i efterhand när jag räknat kommit fram till att jag hade nio nar...

  Jag sa aldrig något till någon om allt som hänt mig. Satte upp en fasad, levde som den människa jag trodde alla förväntade sig att jag skulle vara. Jag var snäll, duktig i skolan, flitig hemma och alltid gó och glad. Ingen såg igenom min mask, inge...

  Under sista veckorna i nian träffade jag en kille från en närliggande stad. Han var snäll och omtänksam, behandlade mig som en prinsessa. Han ville veta var jag var och vad jag gjorde, för han var ju rädd om mig, brydde sig om mig. Och han slog mi...